Åh sorry att detta har blivit gnällbloggen nummer ett. Men det som har hänt är att jag lovar mig själv saker och sen blir så besviken när jag inte kan hålla det löftet till mig själv. Som igår när jag lovade mig själv att bara äta nyttigt. Det gick skitbra fram till 21.00 då min kille tog fram salta pinnar och 3 olika typer av choklad. Men jag åt ca 100g salta pinnar vilket är som en måltid. Idag när jag räknade ihop kcalorierna blev det ca 1500 och jag är van att äta 900kcal. Så jag vet inte vad som hände. Sen så lovade jag ju tom er att jag skulle upp och gymma. Men med nytt jobb som man går hela dagarna och lastar upp leksaker så känner jag att det är tufft nog när man inte är van vid att jobba över huvud taget. Jag vill ju såå gärna ta tag i träningen, jag vet ju hur bra jag kommer må. Men jag vill hellre bara åka hem och vara med min kille´, som jag ju alltid är med. Är det latmonstret i mig som säger det? Gud jag får ångest av att bara tänka på allt onyttigt jag ätit. Jag vill INTE gå upp i vikt men ändå skiter jag i det. Ni som tränar och är duktiga har ni några tips? Var finner ni motivationen?

 

Men sen säger jag till mig själv, varför så hård.. ätit är ätit och jag kan bättra mig idag. Som jag skrev i början av bloggen. Vikten är bara en tiondel av livet. Jag är ju fullt frisk och fungerande tjej i 24 års åldern. Jag har en otroligt fin sambo och vi har köpt våra drömmars hus och ska njuta av första sommaren här. Vi har precis köpt en båt som vi kan njuta av vid våran strandbrygga här vid huset. Jag har en familj som älskar mig och vänner som bryr sig.. (inte meningen att skryta, bara ransaka mig själv) Gud jag har allt man kan önska + 10kg övervikt. Är det så jävla farligt? (Detta är mest en fråga till mig själv) Jag borde vara mer tacksam över det jag faktiskt har.

Värt att tänka på!

 

Stor kram

 

/Fia